"What a beautiful dream. That could flash on the screen in a blink of an eye and be gone from me."

Plats: I... Sängen...	Tillstånd: Olevande

Nu har jag jobbat mina 25 timmar-ish den här helgen. Är nu rätt trött. Eller, det är snarare så att jag är rätt död! Om gårdagen var full av jobbiga motgångar, var idag-dagen betydligt enklare och det var mkt mer flyt. Tiden gick snabbare, osv. Även om utbudet bland arbetskamraterna var bättre igår...

Idag är det fyra månader sedan vi satt på en flygplats utanför Bangkok. Taxiresan ut var en resa i nostalgi och vi talade oavbrutet om allt vi hade upplevt och upprepade gång på gång att det var helt sjukt att vi varit borta så länge. Det var också helt sjukt att vi helt plötsligt skulle vara hemma igen. Hemma där det fanns dusch med normalt tryck, en säng som var mjuk, vänner, familj osv. (Notera ordningen... ;) ) Det är faktiskt så att jag vill påstå att de här fyra månaderna som gått sedan vi kom hem känns nära på dubbelt så långa. Det är märkligt det där. Hur man uppfattar tid och så, alltså. Först är det fyra månader av runtresande och chillande och soft och resa och så. Sen är det fyra månader av ångest, panik, bitterhet, väntande och framförallt jobb. Åtminstone nu. Jobb alltså! Mycket... (Bilden är från Ko Chang en kväll när jag och Linda satt och iakttog solnedgången. Man kunde riktigt se hur solen flyttade sig...)

Nu väntar sommarens softaste vecka. Eller, nej, men Julis softaste! Tre dagar jobb och bara sovmorgon. Fest i helgen. Som förhoppningsvis blir askul. Första titeln i den här blogen hette 'Face your fears'. Det är en rätt bra sak att göra. Jag har varit där och gjort det och fått t-shirten. Nu är det någon annans tur...

Rubrik: Neutral Milk Hotel - In the Aeroplane Over the Sea (In the Airplane Over the Sea)