Tankar på en flygplats i Kina

Plats: Xiamen International Airport	Lokal tid: 11:34 10/2-2007

Väder: Moln, 20°C

Resdag: 80

Sitter just nu på "en av Kinas mest trafikerade flygplatser" och kan lugnt säga att det inte märks. Det är i jämförelse ungefär stendött här. Vi kom hit från Guangzhou sent igår kväll och planet går inte förrän senare ikväll... Eller mer exakt om en nio-tio timmar. Jag har när vi landar i Thailand inte sovit på sisådär 40 timmar, men egentligen kan man inte räkna sömnen jag fick mot fredagen då den var färre än tre timmar lång... Så lägg till ytterligare nästan ett dygn där... Det börjar kännas i huvudet. Men en power-nap gjorde susen och nu är jag rätt pigg! =)

Kina blev ju inte riktigt vad vi tänkt oss... Det omöjliga i att försöka ta sig någonstans satte stopp för alla större utsvävningar vi tänkt oss. Det kändes som det var lite flyt att vi kunde ta oss hit till Xiamen och att vi hittade en billig flygbiljett härifrån till Thailand. Buss och flyg tillsammans blir ungefär 900SEK, vilket är rätt överkomligt ändå.

Det vi hann med var, förutom Guangzhou, Hong Kong. Rätt mäktigt att gå runt i denna extremt förtätade stad bland väldigt höga byggnader. Många högre än Domkyrkan själv. Att åka upp till Victoria Peak var också häftigt. Den där bilden som man sett på alla bilder från Hong Kong har man nu tagit själv. Vi hann, förutom att shoppa parfymer i mängder, med att besöka Disneyland. Helt klart värt det, även om parken i sig själv inte bjöd på en hel uppsjö med attraktioner, så var det ändå ganska kul att ha varit där och sett det... Vi blev som småbarn på nytt. Men det man kommer minnas bäst från Hong Kong är helt klart alla skyltar om olika förbud som gäller överallt. I tunnelbanan får man inte äta eller dricka, maxstraff 2000HK$ i böter. I Kowloon Park uppskattas inte spottande, maxstraff 5000HK$. Och en massa skyltar här och var som uppmanar en att man inte får stå där och hänga. De har också andra intressanta uppmaningar, man kan till exempel i tunnelbanan läsa på skärmar att man bör se till att kycklingen är välstekt innan man äter den, eller att lite motion och en bra mathållning ger ett bättre liv. På TV får man uppmaningar om att man bör kolla med det motsvarande jordbruksdepartementet att det är okej att man odlar om man hittar en lämplig plats på en kulle, eller att det kan vara bra att se efter sina saker vart man än är, så man inte tappar bort något. Väldigt bra information alltsammans, känner mig verkligen upplyst!

TV i Kina är också rätt intressant! Ena sekunden visar man trevlig samhällsinformation från regeringen, den andra reklam för skönhetsoperationer. Nej, ingen kattmatsreklam så långt ögat kan nå! Och allt är dubbat och har textning! Även kinesiska program. (Men det finns det ju såklart en självklar förklaring till, kan ni lista ut den?) Annars lämnar vi Kina med ett intryck av kineser om att de är för många, åtminstone på samma ställe. Järnvägsstaionen i Guangzhou måste ses för att förstås! Det blev som ett festivalområde, komplett med bajamajor och partytält. Och ungefär en miljard människor på en yta av 200 kvadratmeter. Vi har också lärt oss att uppfatta kineser som ogenerade människor. Det är helt normalt att spotta och fräsa (läs snyta sig utan näsduk rakt ut i luften) var de än befinner sig. I en hiss? Javisst! På bussen? Absolut! På en resturang? Självklart! De förefaller också vara ett väldigt stressat folk, då de småspringer överallt och springer in i hissar och trycker frenetiskt på hissdörrsstängningsknappen eller kastar sig in i tunnelbanetåget, antagligen i tro om att de kommer mista livet om de inte kommer in först... Man tror kanske att jag överdriver en aning med allt detta, men snarare är det tvärtom. Men man måste nog se det för att förstå det.

En sak som man inte reflekterar över när man är hemma är tryckfrihet och yttrandefrihet. Två saker som är rätt viktiga och självklara för oss från västerlandet. Här i Kina ska man inte riktigt lita på att man kan komma åt allt man vill se på internet Wikipedia och alla underdomäner är det till exempel inte möjligt att gå in på här. Google kan vara störig emellanåt och antingen inte visa träffar som man tycker borde finnas eller vägra ladda upp sidor som den länkar ifrån. Det är också intressant hur man censurerar TV här och i Thailand och Vietnam också för den delen. Det går alldeles utmärkt att visa överdrivna våldscener där någon bokstavligen slår skiten ur någon, men så fort det kommer till minsta anspelning till sex så klipps det bort. Märkligt...

När man är ute såhär så testar man mycket ny mat och vidgar ständigt sina sinnen i matväg. De som känner mig vet att jag brukar kunna testa udda kombinationer av mat. Och jag kan nu stolt presentera mitt senaste alster. Kexchoklad och glada kon ost! Hur gott som helst! =) Tro det eller ej. Uppfunnet i Kina, bara så ni vet...

Under den här resan har vi hanterat fem olika valutor, (om vi räknar in svenska blir det sex stycken) och vi är nu vad vi kallar för monetärt störda. Det är rätt kul dock att se och känna olika pengar. Vitnamesiska Dong kändes som bakplåtspapper till exempel, och man gick alltid runt och var miljonär. Thailändska Baht är rätt okej dock, de känns bra och finns i olika sorters mynt. I Kina och Vietnam verkar det här med mynt vara ett nyare påfund. I vietnam hade de så små valörer som 200 Dongsedlar (vilket är lite mindre än en tioöring). Här i Kina har man motsvarande 50-, 20- och 10-öringar i sedelform. Totalt puckat och onödigt. Men de håller, till deras försvar, på att få ut mynt i omlopp, men de är inte överdrivet vanliga. Det är också kul att se vad de har avbildat på sina sedlar. HK$ har bilder på olika mytomspunna väsen och dylikt. Baht har sin kung på precis allt. US$ har gamla presidenter. Kinesiska Yuan och Vietnamesiska Dong har dock båda deras käraste kommunistiska despoter avbildade. Mao Tse Tung och Ho Chi Minh. Vietnameserna är värst då de har Ho på precis alla sedlar (och mynt). Kineserna har Mao på alla sedlar 1 Yuan och uppåt. Då sitter man och funderar över varför man vill ha despoter på sina sedlar, men sen påminns man snabbt av än mer desperata typer som Gustav Wasa och Karl XII eller vem det nu är som sitter på 500-hundringen... Ho Chi Minh ser faktiskt jättetrevlig ut på sitt porträtt på de nyare sedlarna, han ler jättestort. Och Mao ser också ganska trevlig ut, mer än man kan säga om Gurra W på 1000-sedlarna...

I fortsättningen ska jag försöka uppdatera lite oftare igen, nu när jag införskaffat en jättefin Vaio! Ska bara försöka leta upp något trådlöst nätverk här i trakten som jag kan hacka mig in på... Om inte kinesiska säkerhetspolisen får tag på mig och slänger mig i fängelse för det jag skrivit här om deras högt ärade land. Om tolv timmar är vi i värmen hemma i Bangkok igen!

20:08: Planet är försenat... Typist! Vad har man då fördrivit tiden med på denna jättestora flygplats i snart 24 timmar? Ja, jag har snart läst ut Da Vinci Koden som jag började på inatt... Sen har jag skrivit blogg, men kan inte ladda upp för att de inte har något tillgängligt trådlöst nätverk här... Ja, och så såg jag följande helt geniala text på resturangen vi har hängt på hela dagen idag (oredigerad text!):
"The "currentprice" that this menu mark item, it's price then consume that same day this wine shop the price of the announcement in "the meal of Xiamen City drinking the open code marked price form" is allow.
Any is relevant to siputes pricingly, if in this wine shop can't got appropriate solution of can in the day of the consumption rose on 15th, rely on to order the vegetables service single with settle an account the invoice go to Xinmen City commodity price bureau price direct check branch office hurl tell.
The hurl tells the address. The clear road in the lake of Xiamen City commodity price mansion fifth floor price raises the report center.
The hurl tells the telephone: 0592_12358"
Den som kan tyda denna text i sin helhet kan ju säga till! =)