"Hemma i Bangkok..."

Plats: Mitt i smeten, Ho Chi Minh City, Việt Nam	Lokal tid: 22:02 10/1-2007

Väder: 27°C, Moln

Resdag: 49

Forsta delen pa resan har kommit till ett slut. Igar mitt pa dagen lamnade vi hemmets trygga vra i Bangkok for att ta oss till det lite smalaskiga Việt Nam, eller Vietnam som ovriga varlden kallar det. Bangkok har verkligen blivit som ett andra hem. Eller som engelsktalande sager: Home away from home. Man kanner sig liksom trygg dar och man hittar och vet var saker ligger. Eller atminstone det som ar vart att veta. Dessutom har vi de tva senaste besoken bott pa hotell som ligger sjukt nara MBK (som inte alls ar sa skrackinjagande langre, hittar bra dar ocksa!) och lika nara Skytrain-stationen. Man har ocksa koll pa vad saker och ting ska kosta och precis koll pa vad en baht ar vard, pa annat satt an i jamforelse med kronor. Att byta allt det mot nagot helt okant var lite laskigt, men spannande sakart.

Hur som helst, nar vi kom till flygplatsen igar var planet sjukt forsenat, det visade sig senare att nagot hade ramlat av planet vid starten i Frankfurt och de da hade blivit tvungna att vanda och laga det... Fyra timmar och en kvart sen blev avfarden fran BKK i en sandar jattestor Boeing 747-400. Vi kom till HCMC strax innan 22 lokal tid (samma som Thailand) och blir atsagda av en tulltjansteman att vi inte fyllt i varat inresekort ordentligt. Pa andra forsoket kom jag in. Men flickorna fastnade i tullen. Man behover tydligen en utresebiljett for att fa aka in i landet... Det hade inte jag... Och har fortfarande inte nagon san. Dessutom far man bara stanna i 15 dagar och inte 30, som den otroligt informativa Vietnamesiska ambassaden i sveriges hemsida sa. Efter inkop av tva flygbiljetter till Phnom Pen sa far flickorna en och en halv timme senare komma in i landet. Ja, jag fick punga ut... Ungefar tjugo minuter senare lamnar vi tillbaka biljetterna och far tillbaka pengarna... Helt knappt! Flickorna var helt knackta efter det. Med all ratt!

Vi hade heller inte bokat nagot rum, utan tankte ta oss till en del av stan dar det enligt Bibeln skulle finnas overflod av rum. Vi pekade pa ett av hotellen i trakten och en taxiforare korde dit oss for bara 100 000. Vi sticker in huvudet pa det hotellet och de sager att det ar fullt och pekar rakt in i en grand som ser lite sadar ut. Klockan ar efter tolv och det ar svart ute. Man ar i en frammande stad i ett frammande land och man blir uppmanad att ga ner i en mork grand... Men, trotta som vi var (ca 10 timmar i transit for en 1.5h lang flygning...) tankte vi inte ens tanken att vi lika garna skulle kunnat bli ranmordade. Dar hade de ett rum, men det rummet hade bara dubbelsang. Vi var trotta och uppskarrade och desperata. Vad som helst fick duga. Rummet kostade bara 200 000 och var asfrascht! Lite liten sang att dela pa tre. De andra sov bra, dock! =) Igar var vi fast beslutna om att ta oss harifran sa snart som mojligt, men ett telefonsamtal, en god natts somn och lite spatserande runt omkring här har gjort att vi bestamt oss for att vara kvar. Vietnameser ar ett valdigt trevligt folk. Glada och leende. Sa lange man ar glad och trevlig tillbaka ar det aldrig nagra problem.

Nagot som ar mycket intressantare an allt jag skrivit ar det har skitlandets pengar! Eller ja, landet ar inte skit, men deras pengar! Imorse behovde vi lite pengar, sa vi gick till en ATM. Plockade ut 2 000 000 bara sadar... Helt sjukt... Och det ar inte ens mkt pengar, ungefar 5000 baht... Storigt! Men det ar inte det som ar knappast. Utan det som egentligen ar helt knappast ar att all service kan betalas i bade vietnamesiska Dong och i US dollar. Sa om man aker taxi tex sager de "Too dolla'! Thirtythousan'!" Det blir lite smatt schizofrent, men vi borjar sa smatt komma in i det nu. Trots ungefar 24h i landet. Kanns ocksa helt sjukt att betala 24 000 for apelsinjuice pa affaren, nagot som man ar van kostar typ 90 baht. Men det ar billigare iaf. Det ar ju bra. Just nu sitter jag har med nagra hundratusen pa fickan och surfar. Det kostar 100 dong i minuten. Det ar sa lite att man inte forstar riktigt hur det kan ga runt... Det ar alltsa ungefar fem ore i minuten... Nar jag gar harifran kommer jag slanga upp en 20 000 sedel och fa betala ungefar 10 000... Antar att man ska njuta av att man kanner sig sahar rik! =)

Imorgon bar det av osterut mot kusten och stora fina sanddyner i Mui Ne. Ska bli skont. Forhoppningsvis inte lika mkt trafik, sa man slipper alla tutor. Hela landet verkar kollektivt ha tappat Super Attack pa rattarna och styrena, for fan vad det later hela tiden...

Ser fram emot att komma tillbaka hem till BKK igen om en dryg manad!